Om mig

Mitt foto
Jag heter Caroline och är en 24-årig svensk tjej som älskar resor, äventyr, god mat och fotografi. I februari 2011 lämnade jag Sverige för att jobba som Au Pair i Boston, Massachusetts i USA ett år. Under mitt år som nanny träffade jag min 12 år äldre pojkvän Pedro som jag idag bor med i en liten etta i Bostons innerstad. Följ mitt liv på andra sidan atlanten och lämna gärna en kommentar innan du går!

lördag 13 juli 2013

Mexiko City


Oj, nu är det länge sedan jag skrev något igen. Har total skriv-torka och känner ingen som helst inspiration till att skriva. Lustigt nog verkar syrran känna samma då hon också har slutat att skriva. Kan det vara något i våra gener måntro? ;)

Men okej, jag har ju faktiskt något kul att skriva om: Mexiko City. Pedro hade förvarnat mig om fattigdomen och hur galen staden är, och sagt att jag förmodligen inte skulle tycka om vår resa dit, men han hade inte nämnt något om allt det fantastiska som denna stad har. Jag tar det ifrån början och ska försöka att inte skriva en hel novell som vanligt. ;)

Jag kommer aldrig att glömma hur mäktigt det var att närma sig Mexiko City ovanfrån och se hur stadens alla lampor lyste upp himlen. De var miljontals och var precis ÖVERALLT, så långt jag kunde se. Det går inte att beskriva med ord, utan är något ni måste uppleva. Det var verkligen lampor precis överallt de sista 20 minuterna av flygresan. Inte så konstigt kanske i och med att Mexiko City har hela Sveriges befolkning x4 i en stad. (40 miljoner människor!) Rika är blandade med fattiga och ena gatan har gatuförsäljning och nästa har lyxigare butiker som Chanel, Dior och Ferrari. Det finns liksom inga stadsgränser mellan de fattiga och de rika, utan kvarteren är blandade med varandra.  Jag hade nog inte förväntat mig så mycket, men eftersom Pedro hade fått mig att tro att staden var närmast hemsk, blev jag positivt överraskad. Alla är snälla och hjälpsamma, och Pedros familj var inget undantag. Jag kände mig direkt som hemma och det var inte alls svårt att kommunicera trots att föräldrarna knappt kan engelska. Man kommer faktiskt långt med händer, kroppsspråk och ett glatt leende förstår ni! ;)  

Mexiko är inte Sverige, och vi såg många barn i 5-6 årsåldern som gick runt bland trafikerade gator och bad om pengar. Vi såg dem jonglera pinnar med eld på för att tjäna några cent, och kriminaliteten i denna stad är hög. Trots de något skräckinjagande höga murarna med taggtråd som omger varje hus kände jag mig jättetrygg hos Pedros föräldrar. De bor i ett tryggt område med säkerhetsvakter och grindar, och vakterna skulle inte släppa in någon obehörig i kvarteret de bor på. Mycket stora skillnader i klasser med andra ord. Småbarn bor och sover på gatorna och vi hade säkerhetsvakter som passade huset. Sorgligt, men sån är verkligheten i många länder utanför Sverige...

Dessutom hann vi med en jordbävning som mätte 5.9 på richter-skalan. Allt bara skakade i några sekunder och man han bli ordentligt snurrig och yr. Ingen skadades dock, men det var mycket större än de vanliga jordbävningarna de har där.

Något som jag saknar mest med Mexiko nu när vi är hemma igen är, förutom min “nya” familj, MATEN! frukter som mango, papaya, ananas, meloner, jordgubbar och så vidare växer vilt i Mexiko och går att köpa färskt året om. Och nu snackar jag FÄRSKT som att någon skördade samma morgon som man köper och äter det, inte färskt som i att det har färdats halva jordklotet och legat i en fruktdisk i Sverige i några dagar innan det slutligen hamnar hos köparen. Frukten var full av smak och så full av saft av man var alldeles kladdig när man hade ätit, haha. 
Såklart blev det mycket kryddstarka tacosar (och toabesök, haha) och något som heter Tortas. Pedro var helt lyrisk när hans familj tog oss till hans favoritställe för Tortas. Ett ställe han inte hade varit på på säkert en 15-20 år (jaa, jag har en gammal pojkvän, hehe ;) ) Det var inget fancy ställe på något sätt, utan snarare som en liten svensk korvmoj på stan, men ofta är det lyxigaste inte det bästa. Glädjen i Pedros ögon var obetalbar!

Dagarna flög förbi och snart var det dags att åka hem igen. Jag hade nog trott innan vi åkte att jag skulle vara glad att åka hem igen efter att ha spenderat nästan en vecka med att inte vara förstådd (pga. språket) men jag var nog mer ledsen än Pedro över att lämna hans helt fantastiska familj, haha. Jag kände mig så välkommen och älskad och hade inga som helst problem att kommunicera med alla, trots att det fick bli mycket korta och simpla meningar med engelska och spanska blandat. Nu har jag börjat plugga Spanska på kvällarna, så förhoppningsvis åker vi tillbaka snart så att jag får se hur bra jag kan göra mig förstådd. ;)

Nu har skolan kört igång igen och jag kommer att ha fullt upp resten av sommaren. Det känns faktiskt skönt att ha något att göra på dagarna och jag ser fram emot att lära mig mer om fotografi. 

Till tjejen som skrev till mig tidigare ang. hur det är att vara Au Pair, skicka gärna ett mail till mig så kan vi snacka mer privat. Jag hjälper dig gärna igenom hela processen! Min mail är: caroline.klaar@gmail.com
Pedro var lite nervös på flygplatsen och tog en skoputsning för att vara fin när han träffade sina föräldrar igen. 

Lunchen första dagen. Det till höger är tacos - något annorlunda än svenska tacosar va? ;) Dessutom drack vi en slags risdryck till som mildrar allt det kryddstarka. Det tackade min svenska lilla mage stort för. ;)


Min fina man <3


Pedro kan verkligen somna varsomhelst, närsomhelst!

Tortas-stället som Pedro älskar (told you it isn't fancy) ;) 

Frukost varje morgon bestod av en stooooooor tallrik dagsfärsk frukt! Här äter jag Guava. 

.....Och här äter jag mango. Japp, de är så färska att man skalar dem som en banan!
Pedros mamma är en kvinna i min smak ;)
På min födelsedag åkte vi till ett stort mall och shoppade. Pedro var som ett litet barn när han hittade en stol och ett ljudsystem (?)
Torkad frukt i fem tusen olika former. paradiset på jorden!
Ännu mer torkad frukt!
På min födelsedag bjöd Pedros bror hela familjen på middag på en jättefin restaurang. Det var så fint av honom att vilja fira min födelsedag på samma ställe som han friade till sin fru.
Efter födelsedagsmiddagen
Samma restaurang

Personalen överraskade mig med tårta! <3

Allt var så perfekt. jag önskar att Pedro och jag kunde köpa restaurangen och göra om det till ett hus, haha.

Vem säger att man inte kan måla sitt hus rosa eller knallgult? 


På hemresan flög vi första klass hem (första gången för mig!) vi beställde in champagne "bara för att" och  kände oss väldigt viktiga, haha

Vi var höööögt över marken!


Maten kom in och den var faktiskt riktigt god. Den serverades till och med med en bordsduk. lyxigt. :) Mindre lyxigt var att jag strax efteråt blev akut åksjuk av hemska luftgropar (all mexikansk mat hade inte gjort min mage så glad heller, hehe), så maten kom snabbt upp igen. Oops. ;) Pedro säger att det var första och sista gången jag får åka första-klass, haha. 



Jag kan sitta och titta ut genom fönstret i timmar. det är så häftigt att tänka att vi människor bara är små myror däruppefrån, och att vi inte alls är så allsmäktiga som vi vill tro.

fredag 21 juni 2013

Svensk mat på Newbury street!

Sjukt stolt tjej som precis har gjort sin allra första hemlagade potatissallad. God blev den också, kanske den godaste jag någonsin ätit! (Man får skryta när man har slitit som ett djur inomhus när det varit en vacker dag utomhus. ;))

Dessutom har jag blandat till en riktigt god sangria med jordgubbar och persika. Fy vad jag är bra, jag kan nästan allting. *lotta på bråkmakargatan*.

Nu äre bara mormors köttbullar och Dittes räkpaj kvar!

torsdag 20 juni 2013

Midsommarförberedelser

Imorgon är det som ni vet midsommar, och jag och Pedro ska fira tillsammans för första gången. Vi var ju tillsammans redan förra året, men det blev liksom aldrig av att vi gjorde något festligt. I år har vi därför hyrt bil och ska åka till en fin strand norrut. Med oss ska vi ha lite typisk svensk mat och gott att dricka, men absolut ingen sill för det gillar jag inte, haha. Istället blir det nog mormors recept på köttbullar, världens godaste potatissallad á la ICA, inlagd gurka och dittes goda räkpaj med västerbottenost. Allt är noga utvalt och har en stor plats i mitt hjärta. Eftersom USA är ett annat land *duuh* har de varit svårt att hitta vissa varor (gräddfil finns exempelvis inte här), så det kommer säkert inte att smaka precis likadant, men nu gör vi våra egna - amerikanska- traditioner tillsammans och låter det bli som det blir. Kanske pedros och mina barn en dag vill ha det precis på det här sättet när de växer upp och vi har skapat en egen tradition, vem vet. :)

Har iallafall börjat med den inlagda gurkan. Började som alltid med att följa receptet minutiöst, men slutade (som alltid) med att experimentera och slänga ner lite intressanta kryddor i ättikslagen, får se hur det smakar imorgon. :p

Lägger upp bilder på maten imorgon, nu ska jag testa att göra sangria (bara för mig, Pedro kör ju, hihi) och potatissallad. Wish me luck! :)

Shopping

Idag har jag shoppat! Inte för så mycket pengar i och med att jag handlade på forever 21, men jag kom likväl ut med en bunt med varor för under 250 kronor. Försöker komma in i vanorna med att blogga igen, så tog lite bilder på mina "fynd". Vad tycks? Köpte dessutom en kjol som inte är med här då den inte gjorde sig så bra på bild, haha. Forever 21 är typ som H&M fast billigare. mina smycken betalade jag ca 3 dollar för, det får man egentligen ingenting för i Sverige, så vi får se hur länge de håller.. Kul med nytt dock!
Njuter av sommarlov innan "summer school" drar igång igen i juli. Det blir andra sommaren med heltids-skola, men det är fine. Jag är så lycklig att jag får vara med min älskade pojkvän och uppleva allt tillsammans att jag inte bryr mig om att jag måste plugga hela sommaren. Vi ser till att vi gör roliga saker på kvällar och helger istället.

Skriv vad ni vill veta mer om så skriver jag om det! Någon särskild kedja ni vill se mer om? Kanske en typisk amerikansk livsstil? Jag behöver lite inspiration så skriv vad ni skulle vilja läsa om! Precis vadsomhelst!

onsdag 19 juni 2013

Dagens insats

Måste bara få visa vad jag ÄNTLIGEN fick gjort idag, bara tre månader efter att jag påbörjade projektet. ;)

Har haft en kryddhylla tänkt för köket liggandes i garderoben i några månader då jag inte gillade den i köket, och alldeles innan mamma och Ulf kom och hälsade på i mars hängde jag upp den på väggen med tanken att jag skulle måla den och skriva något kul. Well, det tog sin lilla tid att få tummen ur arslet, men idag blev det äntligen gjort!

Jag slipade, målade, slipade lite till och sen strök på kaffe för att få en lite mörkare, mer vintage effekt. Sen målade jag på bokstäverna med en vattenfast penna och slipade bokstäverna lite för att behålla vintage-känslan. Själva arbetet tog inte mer än en timme.

Blev mycket nöjd över resultatet! Själva texten refererar till att jag är världens sömntuta på morgonen och Pedro alltid vaknar upp tidigt. Om han älskar mig så ska han låta mig få sova liiiite till. ;) Tyckte att texten passade bra i sovrummet.


Vad tycks?

tisdag 18 juni 2013

Ofärdig och bortglömt

Nu är vi hemma ifrån Mexiko igen och håller på att fixa för fullt här hemma. Skrattar för mig själv då jag ser att mitt senaste projekt - måla sovrummet - aldrig blev avslutat och förmodligen aldrig kommer att bli det heller. Den där sista decimetern upp till taket var omöjlig att måla med rollern och jag lämnade den helt enkelt med förhoppningen att jag kanske skulle kunna sätta upp en fin list där. HA! Som att vi någonsin skulle ta tag i det. Dessutom har vår brandvarnare hängt såhär i precis ett år nu och blir inte heller fixad. Bara att inse att min karl inte är av den händiga sorten och att jag är för ointresserad av detaljer för att ens orka bry mig, hoppar hellre på ett nytt projekt och lämnar det första halvfärdigt. Snälla säg att jag inte är ensam om att ha halvfärdiga projekt i hemmet?!

torsdag 13 juni 2013

Bara en massa svammel

Hallå!

Nu var det länge sedan jag skrev något här, har inte haft någon som helst inspiration. Eller tid för den delen. Vet egentligen inte ens vad jag ska skriva nu, men jag har lite tid att döda så jag ger det ett försök.

Den senaste tiden har varit otroligt hektisk, och det känns att kraven på min utbildning har höjts sedan förra året! Idag hade jag dock min sista lektion för den här terminen och går härmed på tre veckors semester innan det drar igång igen i juli. Detta blir min andra sommar spenderad med summer school, men det är okej. Jag blir ju som sagt fort rastlös när jag inte har något att göra, så jag kommer att ta två eller tre kurser över sommaren och fortfarande ha tid att njuta av sommar och sol.

Apropå sol, den har vi inte haft mycket av hittils! Jag tror att ni i Sverige har haft finare väder än vad vi har haft den här halvan av juni, det har regnat i stort sett varje- till varannan dag..blä!
Boston har en annan slags luftfuktighet än i Sverige, så det är "fuktigt" i luften och runt 20 grader, men vad gör det när det regnar? Jag kanske borde ha dragit till Sverige på sommarlovet. ;)
Istället åker vi Mexiko City och jag ska äntligen få träffa Pedros familj! Jag är otroligt exalterad och nervös på samma gång! Jag vet egentligen inte vad jag är nervös för eller om nervös ens är rätt ord att använda, men jag har fjärilar i magen och har skrivit ut ett litet häfte med spanska fraser så att jag kan kommunicera liiiiiiitegranna åtminstone. :p Men äh, det kommer att gå kanonbra! Om två timmar går planet, så wish me luck!

På lördag är det dessutom min födelsedag och den kommer alltså att firas i Mexiko City. Jag älskar ju att resa och se världen, så vad passar bättre än att få göra det på min födelsedag? Det börjar att bli en trevlig tradition i och med att jag firade min 22:a födelsedag i Kroatien, 23:e i USA, 24:e på besök i Sverige och nu min 25:e i Mexiko. Keep em' comin' säger jag bara!

Pedros bror fick en liten bebis i april, så jag ser fram emot att få snusa på bebis och vara med ifrån början av hans liv. Han är så söt! (nu pratar jag alltså om bebisen, inte pedros brorsa, haha!)

 Hmm... what else? Förlorade min plånbok med alla mina kort i häromveckan. Man blir ju helt hjälplös utan körkort, bankkort, skol-ID och det tog ett tag innan jag lyckats få nya kort överallt, men nu börjar samlingen vara någorlunda komplett igen. Fick en ny plånbok av Pedro i tidig födelsedagspresent, och jag älskar färgen! Jag som aldrig har varit en "rosa" tjej älskar numera rosa på allt! Dessutom, med en färgglad plånbok kanske jag kan hålla bättre reda på den och inte förlora allt igen..

Vill dessutom säga att jag är otroooooligt stolt över min lillebror som cyklar vättern-runt i helgen. 30 mil på cykel låter som en mardröm för mig, men är något han gör frivilligt. Ibland kan man undra om vi verkligen är syskon. :p Lycka till min inte längre så lilla lillebror!
Nu vet jag inte vad jag ska skriva om. Vad vill ni veta? Vad intresserar er? Laddar upp lite random bilder ifrån senaste veckan för att mix it up a little. :)
Vad tycks om min nya rosa börs? I love it!

Klart man ser till att även små mexiko-bebisar hejar på Boston Red Sox!

Världens sötaste lilla jacka som Pedros brorson ska få. Den är mycket mindre än den ser ut då den passar för en 3-månaders baby! 

I söndags spenderade vi eftermiddagen vid havet.  Det var så underbart att få andas in doften av saltvatten och höra fiskmåsarna skrika. Jaaa, vem trodde att man skulle uppskatta det, men det gör man när man inte ser dem dagligen. :p

Pasta med Kolja med ett glas vitt i solnedgången - kan inte bli bättre än så! :)

(Mamma den här är till dig. Jag var tydligen inte ett omöjligt fall. ;)) Jag har blivit en sucker för seafood och beställer in det så fort jag får möjlighet. Musslor i diablo-sås är mumma (fastän kortet får det att se rätt så osmakligt ut.) 

Johanna, jag tänker alltid på dig när jag ser den här väggen. minns du att vi såg den på väg till Cape Cod förra året? Målningen är typ 20x20 meter stor!

Världens sötaste pojkvän. Ler bara jag ser honom. Och det faktum att han hade gått och shoppat rosa byxor helt själv gjorde att jag bara måste ta ett kort på honom och lägga upp det här. <3