Oj, nu är det länge sedan jag skrev något igen. Har total skriv-torka och känner ingen som helst inspiration till att skriva. Lustigt nog verkar syrran känna samma då hon också har slutat att skriva. Kan det vara något i våra gener måntro? ;)
Men okej, jag har ju faktiskt något kul att skriva om: Mexiko City. Pedro hade förvarnat mig om fattigdomen och hur galen staden är, och sagt att jag förmodligen inte skulle tycka om vår resa dit, men han hade inte nämnt något om allt det fantastiska som denna stad har. Jag tar det ifrån början och ska försöka att inte skriva en hel novell som vanligt. ;)
Jag kommer aldrig att glömma hur mäktigt det var att närma sig Mexiko City ovanfrån och se hur stadens alla lampor lyste upp himlen. De var miljontals och var precis ÖVERALLT, så långt jag kunde se. Det går inte att beskriva med ord, utan är något ni måste uppleva. Det var verkligen lampor precis överallt de sista 20 minuterna av flygresan. Inte så konstigt kanske i och med att Mexiko City har hela Sveriges befolkning x4 i en stad. (40 miljoner människor!) Rika är blandade med fattiga och ena gatan har gatuförsäljning och nästa har lyxigare butiker som Chanel, Dior och Ferrari. Det finns liksom inga stadsgränser mellan de fattiga och de rika, utan kvarteren är blandade med varandra. Jag hade nog inte förväntat mig så mycket, men eftersom Pedro hade fått mig att tro att staden var närmast hemsk, blev jag positivt överraskad. Alla är snälla och hjälpsamma, och Pedros familj var inget undantag. Jag kände mig direkt som hemma och det var inte alls svårt att kommunicera trots att föräldrarna knappt kan engelska. Man kommer faktiskt långt med händer, kroppsspråk och ett glatt leende förstår ni! ;)
Mexiko är inte Sverige, och vi såg många barn i 5-6 årsåldern som gick runt bland trafikerade gator och bad om pengar. Vi såg dem jonglera pinnar med eld på för att tjäna några cent, och kriminaliteten i denna stad är hög. Trots de något skräckinjagande höga murarna med taggtråd som omger varje hus kände jag mig jättetrygg hos Pedros föräldrar. De bor i ett tryggt område med säkerhetsvakter och grindar, och vakterna skulle inte släppa in någon obehörig i kvarteret de bor på. Mycket stora skillnader i klasser med andra ord. Småbarn bor och sover på gatorna och vi hade säkerhetsvakter som passade huset. Sorgligt, men sån är verkligheten i många länder utanför Sverige...
Dessutom hann vi med en jordbävning som mätte 5.9 på richter-skalan. Allt bara skakade i några sekunder och man han bli ordentligt snurrig och yr. Ingen skadades dock, men det var mycket större än de vanliga jordbävningarna de har där.
Något som jag saknar mest med Mexiko nu när vi är hemma igen är, förutom min “nya” familj, MATEN! frukter som mango, papaya, ananas, meloner, jordgubbar och så vidare växer vilt i Mexiko och går att köpa färskt året om. Och nu snackar jag FÄRSKT som att någon skördade samma morgon som man köper och äter det, inte färskt som i att det har färdats halva jordklotet och legat i en fruktdisk i Sverige i några dagar innan det slutligen hamnar hos köparen. Frukten var full av smak och så full av saft av man var alldeles kladdig när man hade ätit, haha.
Såklart blev det mycket kryddstarka tacosar (och toabesök, haha) och något som heter Tortas. Pedro var helt lyrisk när hans familj tog oss till hans favoritställe för Tortas. Ett ställe han inte hade varit på på säkert en 15-20 år (jaa, jag har en gammal pojkvän, hehe ;) ) Det var inget fancy ställe på något sätt, utan snarare som en liten svensk korvmoj på stan, men ofta är det lyxigaste inte det bästa. Glädjen i Pedros ögon var obetalbar!
Dagarna flög förbi och snart var det dags att åka hem igen. Jag hade nog trott innan vi åkte att jag skulle vara glad att åka hem igen efter att ha spenderat nästan en vecka med att inte vara förstådd (pga. språket) men jag var nog mer ledsen än Pedro över att lämna hans helt fantastiska familj, haha. Jag kände mig så välkommen och älskad och hade inga som helst problem att kommunicera med alla, trots att det fick bli mycket korta och simpla meningar med engelska och spanska blandat. Nu har jag börjat plugga Spanska på kvällarna, så förhoppningsvis åker vi tillbaka snart så att jag får se hur bra jag kan göra mig förstådd. ;)
Nu har skolan kört igång igen och jag kommer att ha fullt upp resten av sommaren. Det känns faktiskt skönt att ha något att göra på dagarna och jag ser fram emot att lära mig mer om fotografi.
Till tjejen som skrev till mig tidigare ang. hur det är att vara Au Pair, skicka gärna ett mail till mig så kan vi snacka mer privat. Jag hjälper dig gärna igenom hela processen! Min mail är: caroline.klaar@gmail.com
 |
Pedro var lite nervös på flygplatsen och tog en skoputsning för att vara fin när han träffade sina föräldrar igen. |
 |
Lunchen första dagen. Det till höger är tacos - något annorlunda än svenska tacosar va? ;) Dessutom drack vi en slags risdryck till som mildrar allt det kryddstarka. Det tackade min svenska lilla mage stort för. ;) |
 |
Min fina man <3 |
 |
Pedro kan verkligen somna varsomhelst, närsomhelst! |
 |
Tortas-stället som Pedro älskar (told you it isn't fancy) ;) |
 |
Frukost varje morgon bestod av en stooooooor tallrik dagsfärsk frukt! Här äter jag Guava. |
 |
.....Och här äter jag mango. Japp, de är så färska att man skalar dem som en banan! |
 |
Pedros mamma är en kvinna i min smak ;) |
 |
På min födelsedag åkte vi till ett stort mall och shoppade. Pedro var som ett litet barn när han hittade en stol och ett ljudsystem (?) |
 |
Torkad frukt i fem tusen olika former. paradiset på jorden! |
 |
Ännu mer torkad frukt! |
 |
På min födelsedag bjöd Pedros bror hela familjen på middag på en jättefin restaurang. Det var så fint av honom att vilja fira min födelsedag på samma ställe som han friade till sin fru. |
 |
Efter födelsedagsmiddagen |
 |
Samma restaurang |
 |
Personalen överraskade mig med tårta! <3 |
 |
Allt var så perfekt. jag önskar att Pedro och jag kunde köpa restaurangen och göra om det till ett hus, haha. |
 |
Vem säger att man inte kan måla sitt hus rosa eller knallgult? |
 |
På hemresan flög vi första klass hem (första gången för mig!) vi beställde in champagne "bara för att" och kände oss väldigt viktiga, haha |
 |
Vi var höööögt över marken! |
 |
Maten kom in och den var faktiskt riktigt god. Den serverades till och med med en bordsduk. lyxigt. :) Mindre lyxigt var att jag strax efteråt blev akut åksjuk av hemska luftgropar (all mexikansk mat hade inte gjort min mage så glad heller, hehe), så maten kom snabbt upp igen. Oops. ;) Pedro säger att det var första och sista gången jag får åka första-klass, haha. |
 |
Jag kan sitta och titta ut genom fönstret i timmar. det är så häftigt att tänka att vi människor bara är små myror däruppefrån, och att vi inte alls är så allsmäktiga som vi vill tro. |